För Rolling Stones utgjorde det tidiga 70-talet ett kreativt klimax. Plattorna ”Sticky Fingers” och ”Exile On Main Street” räknas fortfarande som bandets främsta och låtskrivarteamet Jagger & Richard överöstes med beröm. Men den kanske främsta orsaken till att bandet nådde så högt under den här perioden hette Mick Taylor. Hans själfulla gitarrspel och informella låtskrivarbidrag var avgörande för gruppens framgångar. Taylor hade 1969 ersatt den tragiskt bortknarkade Brian Jones och blev snabbt en central kugge i Rolling Stones-maskineriet som rörde sig allt mer mot grooveorienterad bluesrock, bort från pop och psychedelia.

Mick Taylor föddes 1948 i England och växte upp i Hatfield utanför London. Han plockade upp sin första gitarr vid nio års ålder, blev tidigt bluesfan och utvecklade en lysande slide-teknik. 19 år gammal blev han erbjuden platsen som sologitarrist i John Mayall’s Bluesbreakers där han blev kvar i två år innan han gick med i Rolling Stones.

Mick Taylors melodikänsla och teknik var ett perfekt komplement till Keith Richards expressiva spelstil. ”His touch, his tone, and his melodic ideas wowed me”, sa Keith om Mick Taylor i en intervju 1997 och tillade, ”I never understood why he left.” Vilket Mick alltså gjorde i december 1974, till musikväldens stora förvåning. Taylor själv har för länge sedan tröttnat på frågan varför han hoppade av, men den allmänt accepterade förklaringen är att han ville utforska nya musikaliska marker och helt enkelt komma bort från den hårdpartajande Stones-cirkusen.

Sedan 1975 har Taylor varvat sin karriär som soloartist och bandledare med inhopp som sessionmusiker, bland annat hos Jack Bruce och Bob Dylan, som han både spelat in och turnerat med. Han har hållit en tystlåten profil och fortsatt spela sin älskade bluesmusik.

Mick Taylor besökte BoomTown 14 december 2005. Läs mer om besöket här!

Hemsida: www.micktaylor.net