Tanja Jörgensen - utbildningsansvarig på BoomTown's utbildning "Kreativ ljusdesign för scen och event" har tagit med sig både text och bilder från hennes och hennes studenter's arbete på Where The Action Is - festivalen som gick av stapeln den 12-13 Juni. Här följer hennes rapport...

Vi anländer Kl.9.00 till festivalområdet som ännu vilar lugnt i det gröna och lummiga ”Stora skuggan” i Stockholm. I måndags började bygget av scenen, i onsdags byggdes ljus och ljud och gårdagen användes till ljusprogrammering. Denna morgon sveper en svag vind genom trädkronorna, en vind som får presenningarna på den största scenen ”The Mirror” att bölja sig. En skön doft av gräs och diesel kommer mot mig bakom scenen där KåBe ställt upp två stora generatorer som försörjer ”The Mirror” med ström motsvarande 12 st 63Ampere kablar.

Under scenen där dimmerplats är byggd befinner sig ljusteknikerna Peter och Bebban Pihlblad, Peter ”Angry” Andersson och Peter Johansson Lumini.  Naturligtvis diskuterar man dagens väderprognos som lovar både friska vindar och regn. Scenkonstruktionen som är lastad med extra 10,8 ton i botten för att stå emot den belastning som vinden utgör kan klara vindar upp till 20 m/s. Man diskuterar även kommande gig under sommaren. Förra veckan befann sig denna scen på Sweden Rock under namnet Festival Stage och beträddes då av kultfigurer som Dee Snider i Twisted Sister. Innan sommaren är slut har scenen hunnit byta namn ett flertal gånger till bla Utopia på P&L, Hawaii på Hultsfred och Vintergatan på Arvikafestivalen för att nämna några.

Kl.10.15 dundrar plötsligt tre stora trailers in på området (den fjärde som rymmer PA lämnas utanför) och detta sätter folk i rörelse. Neil Youngs utrustning rullas in på scen och bygget inför kvällens show tar fart. Det visar sig att Neil Youngs ljussättare och dimmerman har en trevlig attityd vilket man i det svenska ljusteknikercrewet sätter stort värde på. Framåt ett på dan är det mesta färdigt och då öppnar himlens portar sig, det utlovade regnet har anlänt till festivalen och morgonens svaga vindar liknar nu mer en envis snålblåst som med all säkerhet kommer pina de volontärer som nu  springer  runt i färgglada regnponchos.

Under scenen vid dimmerplats tar man det just nu ganska lugnt. I avvaktan på att Pretenders går på Kl.16.30 hinner man sitta med lite förarbete till P&L för att justera de förändringar som gjorts till ljusriggen på Utopia. Man diskuterar tålmodigt i hög  ljudvolym under pågående souncheck. Än är det många timmars arbete kvar. Neil Young and his electric band beräknas gå av scenen Kl.00.30 och sen återstår bara att slå av dimmrar och täcka in mixplats innan man kan återvända till en varm säng på Hotell Malmen på Söder…

Ljusriggen är bestyckad med följande lampor:

Grundrigg:
28 VL2500 Wash
20 Mac 2000 Spot
16 Atomic strob med färgväxlare
52 6-bars
24 ACL-bars
22 8-lights
30 2-lights

Extra för P&L och Hultsfred:
52 Coemar CF1200 Wash
16 Ribalta
16 Diversitronic strobar

Här följer bilder från eventet:

KåBes generatorer

r.v. Peter Pihlblad, Peter "Angry" Andersson och Peter  Johansson "Lumini" diskuterar nästa jobb på P&L.

Många six-bars...

Neil Young's prylar anländer

Neil Youngs backline nästan färdigbyggd

The Pretenders framför en gillande publik...

...so trofast stannar kvar trots hällregnet som vräker ner över scenen Mirror på Where the action is. Giget avslutas med en fin version av "I stand by you" förgylld av Chris Hyndes säreget klingande röst.

Peter Pihlblad kör ljuset till Seasick Steve medans Pia Kunelius, Mattias Moritz och Emelie Andersson som just har gått klart sin utbildning på BoomTown-"Kreativ Ljusdesign för Scen och Event"-passar på att ta en paus. I onsdags var de med och byggde ljus på största scenen Mirror och de har även under Tobias Wienerdals ledning jobbat på High Voltage scenen. På lördagnatten efter att festivalen är avslutad kommer de vara med och riva på Mirror.

Seasick Steve

Neil Young framför sin hänförda publik som kunde njuta av ett fantastiskt bra ljud, en scenshow med udda inslag i dekoren som gamla klassiska filmstudiolampor, en blinkande indian av trä, en målande konstnär och därtill naturligtvis Neil Youngs oförglömliga låtar.

Mannen som älskar sin gitarr och de magiska ljud han kan locka fram ur den.

Jösses vad rädda de blev, fågelflocken som satt så lugnt och stilla och spande efter mat uppe på taket till scenen The Mirror när plötsligt Moneybrothers trummis kommer in och drar igång konserten med ett stadigt trumbeat. Aldrig har jag sett en fågelflock lyfta snabbare från ett tak som också snart ska lyfta med hjälp av Moneybtrothers musik. Detta sjudande sjumannaband med skön hammondorgel och två dansanta herrar i blåssektionen kan göra vem som helst lycklig. Moneybrother är sannerligen här för att leverera!

När Nick Cave and the Bad Seeds avslutar den två dagar långa festivalen i ett evighetens regn hörs från publiken tillrop som: -Äntligen, mörkrets furste är här, fy faaan vad bra! Konserten garneras med låtar som "The weeping song" och "Henry Lee" från Murder Ballads.